Hittade Werner Herzogs Cave of forgotten Dreams på youtube. Filmen handlar om målningarna i Chauvetgrottan i Frankrike, som är världens äldsta, ca 32.000 år.
Skulle egentligen kratta löv i dag. Men fastnade alltså med en film.
Som ganska ung såg jag Werner Herzogs Herz Aus Glas på filmstudion i Borås. Det var en av mina största filmupplevelser. Detta bör ha varit 1976. Filmen påminner om en dröm. Skådespelarna agerar under hypnos.
Sedan dess har jag följt Werner och jag har sett det mesta han gjort.
Herzog är en modig och fascinerande filmpoet som aldrig stryker medhårs. Hans filmer öppnar dörrar man inte visste fanns. Visionen i hans bilder rör sig utanför, bredvid, bortom. Perspektiven är ibland provokativa, men alltid sant mänskliga.
När jag sedan hittade en live-upptagning av Ernst Reijsegers musik till samma film sabbades lördagsplanerna helt och hållet.
