Typ ohyggligt svårt!
En baksidestext har som syfte ”att försätta alla som råkat vända på boken i ett chocktillstånd, hävbart endast genom läsning av verket i fråga” (citat Pontus Dahlman i DN).
Just nu mitt i juli 2015 försöker jag åstadkomma en sådan till Grybbingdalen 2: Snyltskator & måntroll.
Orden som far runt som vore de smådjävlar. De bits och trilskas och vägrar att ordna sig i ett meningsfullt och positivt budskap.
Så här ser den ut just nu:
Det händer märkliga saker i Grybbingdalen. Davvad och Polp är spårlöst borta. Och nu försvinner Fjonte också.
Ett litet kolsvart troll kommer utspringande ur Rovskogen. Det förstör Ympas frukttorn, fortsätter in i Vita berget och återvänder med nio likadana troll i släptåg. De börjar härja vilt och smular sönder allt de hittar.
En flock stora svarta fåglar landar på stranden med fem kistor. De kräver att kistorna fylls med guldmynt och smycken före solnedgången, annars kommer något förfärligt att hända.
Hur ska farbror Frogas och de andra fruktgrybbingarna hitta sina försvunna vänner och få stop på de vildsinta trollen? Och var ska de få tag på det fåglarna vill ha? Vågar de plundra knösgrybbingarnas källare, som sägs vara fulla med guld?
Allt verkar hopplöst, tills den stinkande häxan fru Ruka plötsligt dyker upp /visar sig /mitt på ljusa dan. Hon som annars bara är vaken på nätterna. Alla vet att hon behärskar en kraftfull trolldom. Men kan fruktgrybbingarna verkligen lita på henne?
Snyltskator & måntroll är den andra, fristående boken i serien om Grybbingdalen. En spännande berättelse om mod, vänskap, syrliga äpplen och magi.
