Då jag upplevt en tid av vilsenhet och oflyt misstänkte jag nästan att de skulle göra tummen ner. Men i dag kom brevet som bekräftar att jag blivit invald i Sveriges Författarförbund. För att bli insläppt måste man ha publicerat två böcker som håller verkshöjd. Det var Cirkoli och Prinsessan Ja! som jag lät invalsjuryn kika på.
Jag är inte säker på vad jag känner. Emotionerna är mixade. Denna sammanslutning är lite för mycket snobberi och etablissemang för att en tonårsrebell som jag ska känna mig riktigt varm inombords. Snudd på straffbart att i det här läget underlåta att att citera Groucho Marx:
I refuse to join any club that would have me as a member.
Jag identifierar ju mig mer med herrarna nedan (ja, just det herrar, tyvärr har man inte lyckats få med en enda kvinna).
Fast det finns väl en och annan genuin bråkmakare i Författarförbundet också, får man hoppas.
(Samtidigt som jag läser brevet dyker Smithslåten Last night I dreamt that somebody loved me upp i min skalle. Nåt för dr Freud att bita i!)
