Den Genomskinlige Gentlemannen. Så kallades en av artisterna på Cirkoli. Han brukade äntra manegen iförd frack och en hög hatt med en yvig fjäderplym nedstucken brättet. På händerna bar han vita handskar och ansiktet doldes bakom en teatermask.
Gentlemannen började sitt nummer med att trolla fram röda rosor som han delade ut till kvinnorna i publiken. Sedan fortsatte han med att berätta sin livshistoria. En rafflande berättelse som genast vann åhörarnas sympati. Till publiken förskräckelse drog han sedan snabbt av sig kläderna och försvann till synes spårlöst.
I detta osynliga tillstånd utförde Gentlemannen buktalarkonster, han jonglerade med döskallar och brinnande facklor, härmade vilda rovdjur och utstötte bullrade skrattsalvor. Ur tomma intet trollade han fram svärmar av fjärilar och vita duvor som fladdrade runt i tältet. Sedan smet han ut i publiken och utsatte den för olika hyss. Rufsade hår, drog i slipsar, nöp i näsor och stal barnens glassar och godis. Numret avslutades med att han klädde på sig, drog fram ett munspel ur innerfickan och muntert musicerande marscherade ut.
Gentlemannen föddes genomskinlig. När han kom ut skrek han och sprattlade som vilket annat nyfött barn som helst. Det var bara det att man inte kunde se honom. Ingen hade varit med om något liknande. En kvicktänkt barnmorska sprang ut i köket och kom tillbaka med en påse vetemjöl som hon hällde över barnet. Det som blev synligt genom detta ingripande påminde mest av allt om en motbjudande och kladdig degklump. Trots det uppfylldes hans mamma av gränslös kärlek. Hon gav honom bröstet och han slutade skrika.
Under uppväxten gav Gentlemannen sina föräldrar en hel del huvudbry. Men de lyckades alltid tillsammans hitta kreativa sätt att hantera svårigheterna. För att inte förlora honom ur sikte målade de honom varje morgon från topp till tå i olika färger. På måndagar var han blå, på tisdagar röd, onsdagar grön, och så vidare fram till helgen, då man för att göra det lite festligare guldfärgade honom.
I skolan var han omtyckt och respekterad, trots sitt säregna personlighetsdrag.
På sin fjortonårsdag kidnappades Gentlemannen av pappans kriminelle farbror. Denne ville använda honom för att osedd ta sig in i rika människors hem och råna dem på deras smycken och kontanter. Bankvalv och värdedepåer skulle också plundras.
Innan farbrodern han sätta planerna i verket rymde Gentlemannen. En cirkus råkade befinna sig staden och Gentlemannen gömde sig i en av vagnarna. Truppen drog vidare och han följde med den.
När han hållit sig undan i ett par dagar gav han sig till känna. Ensemblen förstod att hans genomskinlighet kunde roa deras publik, och han fick börja uppträda med dem.
Efter ett par kringflackande år sökte Gentlemannen jobb på Cirkoli. Där fick direktören genast fick upp ögonen för hans unika talang. Han fick plats i ett av de största tälten.
På Cirkoli förfinade Gentlemannen sitt artisteri till mästerskap. Utöver sin genomskinlighet ägde han en säregen och näst intill magisk utstrålning, som gjorde att såväl män som kvinnors hjärtan i hans närvaro smälte. Han fick en hängiven beundrarskara som dyrkade honom som en halvgud.
Gentlemannen jobbade på Cirkoli i många år. Men en dag på sin ålders höst var han plötsligt försvunnen. Ingen visste vart han hade tagit vägen. Och vad värre var, ingen visste hur man skulle bära sig åt för att hitta honom. Det ryktades om att den kriminelle farbrodern dykt upp för att hämnas. Men ingen visste säkert.
Sanningen var att han hade blivit förälskad. En fräknig och rödhårig kvinna med flätor som ofta satt på främre raden under hans framträdanden hade fått hans känslor att svalla. Efter en ovanligt lyckad föreställning då han gett publiken allt och mer därtill, väntade han på henne utanför tältet. Han tog mod till sig och friade på stående fot. Känslorna var ömsesidiga och hon svarade genast ja.
I fullmånens sken och med kvinnans pengar i en kappsäck lämnade de hastigt Cirkoli redan samma kväll, ridande på hennes häst. Tillsammans tog de sig till en liten stad i landets bergiga norra del. Där slog de sig ned, gifte sig och fick tre barn, som allihop var lika genomskinliga som Gentlemannen.
