Här är ett foto på mig från tiden när jag var president i Sverige. Jag gjorde en hel del bra grejer, men blev trots det inte omvald.
Man sa att jag hade berikat mig på de andefattigas bekostnad. Att jag utsett ministrar utifrån deras förmåga att dra Bellmanhistorier Att jag nattetid för att få råd i politiska angelägenheter förde långa samtal med Olof Palme (vars ande inkarnerat i en vitögd fladdermus med blodröda vingar som dök upp på fönsterblecket). Att jag gjorde argsinta bulldoggar i stället för pudlar och lyssnade mer på tvätterskor än ekonomer. Att jag påminde om ett puckeldjur och inte alls om den landsfader som tanter och farbröder längtade sig fördärvade efter. Att jag inte kunde skilja på politruker och småkakor, inte kunde stava till nebukadnessar och lät en havsörn ta hand om utrikespolitiken.
Att jag målade Sagerska palatset i Elfsborgs färger uppskattades inte heller.
Jag erkänner att det låg en hel del i kritiken. Men jag var baske mig ingen ohederlig person! Jag var ingen fifflare!
