Förhöret började bra. Jag svarade på frågorna och lyckades på ett trovärdigt sätt förklara för livsinspektören varför jag hittills bara åstadkommit tre böcker, ett redskapsskjul, en dotter och några trädgårdsland.
Det var när inspektören försökte knöka in mig i det svarta aggregatet som förhöret spårade ur. Jag visste att min sammanlagda kapacitet en bra dag kunde ligga upp emot 1500 – 1600, minst. Hur skulle en mätare med maxnivå 300 kunna ge mig full rättvisa?
Jag ville påtala att mätutrusningen var kraftigt underdimensionerad, men insåg att käbbel inte skulle löna sig. En skickligt utförd play dead reaction var det enda som skulle bita.
Jag gjorde slag i saken, raglade runt en stund som sprallig pajas och låtsades sedan bli knockad.
Liggande raklång i gräset såg jag hur inspektören ryckte på axlarna, rev protokollet i bitar, vände sig mot Mekka och lommade i väg.