Bhubaneswar är en gammal stad. Där fanns en gång tusentals tempel. Nu finns ca 50 kvar. Samtliga muskulösa och vibrerande av en kraftfull och högst påtaglig andlig energi. Strömmen av tempelbesökare är strid. Många anländer med scooter eller motorcykel.
I ett av templen badar prästerna gudomen varje dag med mjölk och marijuana.
Mustaschprydda tempel-lejon bevakar ingångarna:
På väggarna finns stentavlor med inskriptioner på sanskrit. Här Shiva purana, en bön för att åkalla Lord Shiva:
I dag talar och skriver man språket Odia i delstaten Odisha. Bokstäverna ser ut så här:
Det finns trehundra språk i Indien . Arton av dem är officiella.
I ett av templen ser vi hur prästerna tillreder prasadam, mat som välsignas och delas ut gratis. Hinduismens motsvarighet till den kristna nattvarden, typ. Godare och betydligt mer mättande.
Själva käkar vi senare på dagen en delikat Odisha-thali. Mat med mycket ockra, aubergine, färsk koriander och senapsfrön.
En bit utanför Bhubaneswar finns en grupp tvåtusen år gamla jain-grottor. Jainismen, som är äldre än buddhismen, är en trosuppfattning som har medlidande med allt levande som grundläggande tanke. Inga levande varelser får medvetet dödas. Inte ens insekter. Den hängivet troende sopar marken framför sig för att inte riskera att trampa ihjäl något småkryp Hardcore munkarna kallas luftklädda, då de inte bär kläder (youtube).
Grottorna användes troligen som bostäder för munkar. En sorts kloster med andra ord.
Vid grottorna träffar vi två Hijra (som gärna låter sig fotograferas). Indiska transvestiter, vars läggning och speciella roll traditionellt är accepterad i samhället. De brukar hålla ihop i stora kollektiv. Ibland dyker de objudna upp på bröllop och liknande tillställningar. Då är det kutym att inte avviska dem utan att låta dem delta i festligheterna och bjuda dem på mat. Här snackar vi alltså hbtq-rättigheter på allvar
Bredvid vårt hotell ligger en skola. Jag pratar en stund med några skolpojkar. Jag frågar om de gillar bollywwood-musik. De gör de. Men de föredrar heavy-metal.
Mitt på gatan, mitt på dagen – ett uppsluppet och glädjefyllt bröllopsfirande:
I en väggnisch i ett av templen sitter krishna-katten. Hon säger att hon avskyr turister. Särskilt kristna protestanter, som hon har fått för sig att vi är. Jag förklarar att vi inte är troende på det sättet. Att vi bejakar alla religioner och ser dem som olika vägar till det gudomliga. Jag citerar veda-skrifterna som säger: Ekam sat viprah bahuda vedanti (That which is the one truth, the seers speaks in many different ways).
Det hjälper inte. Hon spottar på oss och fräser att om vi inte omedelbart lämnar tempelområdet så åkallar hon demongudinnan Kali, som tycker ännu sämre om kristna, för att inte tala om new age-flummare. Kali kommer att skära huvudena av oss och hänga dem i livremmen som troféer.
- Men Jesus då? försöker jag. Hans icke-våldsbudskap kan du väl inte förkasta? Han sa att man ska vända andra kinden till och älska sin nästa såsom sig själv. Rätt långt ifrån Kalis blodskult om du frågar mig.
- Bah, fräser katten. Att dyrka en gud uppspikad på ett kors, döende i svåra plågor och ångest är väl blodskult om nåt. Den som påstår sig vara den enda vägen till sanningen förtjänar inte att bli tagen på allvar. Hos er har gud uppenbarat sig en gång, på en plats, för ett folk. Hos oss har gud manifesterat sig tusentals gånger i olika former och som olika personligheter. Ja, i själva verket är vi är alla manifestationer av den ende guden. Det ni kristna inte fattar är att allt det vi ser och upplever är en dans som gud oavbrutet dansar. För att hon tycker det är kul.
Katten tystnar och tittar på oss. Sedan säger hon:
- Jag tror förresten att jag åkallar Chinamasta – hon vars huvud kapas. När hon är klar med er kommer ni att ha fattat hinduismens verkliga budskap, nämligen att ALLT är ETT, att DU är DET och att livet och verkligheten inte är antingen – eller, utan både och.
Jag har sett bilder på Chinamasta, och förstår att katten menar allvar. Chinamasta dansar på ett par som har samlag. I ena handen håller hon sitt huvud, som hon själv skurit av sig. Hon och två av hennes hjälpare dricker blodet som sprutar ur strupen.
Den duvning som Chinamasta kan tänkas utsätt mig för vill jag helst slippa, så vi lämnar templet utan dröjsmål.
