Sittande på en bänk i Green Park kom dikten Clown in the moon av Dylan Thomas till mig.
My tears are like the quiet drift
Of petals from some magic rose;
And all my grief flows from the rift
Of unremembered skies and snows.
I think, that if I touched the earth,
It would crumble;
It is so sad and beautiful,
So tremulously like a dream.
Där och då blev jag månclownen.
Det finns spår av Dylan Thomas lite varstans i London, från pubarna där han söp 
Hundraårsminnet av ryska revolutionen uppmärksammades för övrigt på The British Library (Russian Revolution: Hope, Tragedy, Myths).
Vi såg inte den. Det blev Pink Floyd utställningen Their mortal remains på Victoria and Albert Museum i stället.
Bokaffären Waterstones gjorde storstilad reklam för Philip Pullmans kommande Book of Dust.
Själv köpte jag självhjälpsboken How to pretend to be normal. Välbehövlig.
Vi såg examensföreställningar på The Place – London Contemporary Dance school.
Och Jane Alexanders African Adventure på Tate Modern.
Besökte också Into the Unknown - A Journey through Science Fiction på Barbician. Utställningen marknadsförs som The genre-defining exhibition of art, design, film and literature, men det levde den inte upp till. Trevlig, men mycket grundläggande och tyvärr helt utan överraskningsmoment.
Vi var sex dagar i London. På väg hem kom vi inte längre än till Gatwick. Flyget var inställt pga olycka och vi tvingades köa i fem timmar för information och hotellrum. Beskedet var att Norwegian som vi flög med skulle kunna ta oss hem tidigast på söndagen (detta var tisdag).
Lyckades få loss en svit med fri minibar och tillgång till Executive Lounge dygnet runt på hotel Renaissance. Efter två nätter flög vi på egen bekostnad hem med Lufthansa
Övriga bildbevis:
