Rant = a discourse by a single performer, especially if irritated or upset
1.
När historien upprepar sig dyker den inte upp i samma uniform den hade senast. Den har maskerat sig till oigenkännlighet, det är därför ingen känner igen den. Den bär förmodligen varken uniform, fanor eller plexiglassköldar den här gången.
Det är inte svårt att se det behjärtansvärda i att demonstrera mot nazisterna, men det kräver ingen större ansträngning. Alla utom ett par hundra personer i Sverige är överens om att nazismen som ideologi är förfärlig. Om någon hade trott något annat så visar motdemonstrationen i söndags att motståndet mot den är nära nog hundraprocentigt.
Personligen tror jag det vore av värde att man, parallellt med att man manifesterar sitt avstånd från denna lära, la lite energi på att ta sig an de verkligt svåra frågorna. Till exempel:
- Vilket lidande och vilken kollektiv brottslighet pågår runt mig just nu som jag inte lägger märke till?
- På vilket sätt bidrar jag till att den kan fortgå?
- På vilket sätt skiljer sig det hat jag känner mot nazisterna från det hat de känner mot judar och romer?
- Hur är det att vara den som har för mig avskyvärda åsikter?
- I vilka situationer tänker eller agerar jag själv som en fascist?
- Kan jag under några omständigheter utföra den typ av brott som nazisterna gjorde sig skyldiga till?
- Skulle jag kunna bli en koncentrationslägervakt?
- Vågar jag göra min röst hörd när min åsikt avviker från massans konsensus?
Att var och en av oss oupphörligen ställer dessa och liknande frågor tror jag är enda sättet att förhindra att historien upprepar sig. Det är betydligt viktigare än att delta i massmöten där alla är överens.
2.
Diskussionen om Nya Tiders vara eller inte vara på bokmässan är bara ett i raden av exempel på den polarisering och oförsonlighet som breder ut sig allt mer, inte bara i Sverige utan globalt.
Ännu ett exempel på oförmågan eller rentav oviljan mot att förstå “motståndaren”, och föra ett sunt och öppet samtal med denne.
Den psykologiska drivkraften här är en till hat gränsande avsky, ofta upplevd tillsammans med en grupp likasinnade. En gemenskap som kommer att gå upp i rök så snart den gemensamme fienden försvunnit ur sikte.
Jag tror att detta fenomen kommer att intensifieras och breda ut sig än mer, tills det blir uppenbart för alla att den vägen inte leder framåt.
Tills vi inser att våra argument, hur knock-out potenta dessa än är, eller våra manifestationer och vårt vuvzelablåsande, varken kommer att lyckas mala sönder motståndaren till småsmulor eller utplåna honom från jordens yta.
Tills vi börja lyssna och försöka förstå hur meningsmotståndaren kommit fram till sin förhatliga och för oss obegripliga ståndpunkt.
Tills vi inser att vi alla faktiskt sitter i samma båt.
3.
Jag tror fortfarande att det bästa hade varit att bemöta Nya Tiders medverkan på bokmässan med en axelryckning. Sannolikt hade deras monter då bara noterats av ett fåtal (det var även i år näst intill omöjligt ett leta sig fram till den), och NMR hade inte lockats att mobilisera utanför lokalerna.
För det var givetvis uppmärksamheten man såg att Nya Tider fick, som gjorde det intressant för NMR att manifestera där och då.
