torsdag 23 november 2017

Stör ej – högkulturell avsugning pågår

Rant = a discourse by a single performer, especially if irritated or upset

23755340_10154981583551932_1939304023120121368_n

DN-artikeln om 18 kvinnor som utsatts för sexualsadistiska övergrepp och kränkningar av en “kulturprofil“ var så plågsam att läsa att jag nästan inte lyckades ta mig igenom den. Jag måste erkänna att den skakade om mig rejält.

Det finns oerhört mycket att lära sig av det som skildras i artikeln. Inte bara om det manliga monstret i fråga, utan om miljön där han verkar, om möjliggörarna runt omkring honom, om Svenska akademien, om avsaknaden av civilkurage och moralisk resning hos Sveriges så kallade kulturelit, om de som knullade och sög av för att de var rädda om sin akademiska karriär och ville vara kvar i kulturvärlden.

De som känt till vad som pågått men underlåtit att agera (ofta personer som uppbär feta kulturbidrag eller livslång konstnärslön) är alltså de som i litterär form ska hjälpa oss tolka och förstå vår historia och samtid. Som ska demaskera makten och avslöja dolda, osunda strukturer och korruption. Det är de som är satta att konstnärligt gestalta mänskligt liv, mod, kärlek, hopp, längtan.

Det är dessa kretiner som i olika offentliga sammanhang (morgonsoffor o dyl) agerar kunniga, kloka och visa. Som briljerar och bländar med sin bildning, sin lånade kunskap. Som tillåts förklara för oss andra hur livet egentligen ska levas. Som lyfts fram som förebilder och goda exempel. Som ska försvara yttrandefriheten och demokratin. Som kallar sig humanister och feminister.

Patetiskt tex att se feministdrottningen Eva Witt-Brattströms omvändelse under galgen när hon nu påstår att hon påtalat problemet för sin ex-man Horace, men att han inte lyssnat. Med hennes nätverk och inflytande hade hon givetvis kunnat agera kraftfullt för att sätta stopp för detta för länge sedan.

För att inte tala om Svenska akademiens ständige sekreterare Sara Danius helgardering när hon av DN tillfrågas om vad hon visste:

"Och du har själv aldrig bevittnat något av vad som beskrivs i artikeln?
– Det har jag faktiskt inte, och jag försöker som sagt tänka efter… Jag måste nog tänka efter ännu mer. Ibland tar det ett litet tag för minnena att komma tillbaka…"

Man får ju för hennes egen skull hoppas att det inte gömmer sig några allt för allvarliga övertramp i det där minnet hon nu ska rannsaka.

Vi kommer sannolikt att få se många den närmaste tiden som på liknande sätt försöker rädda sitt eget skinn.

Jag vet att vi befinner oss i ankdammen Sverige, där de invigda håller varandra om ryggen och där denna typ av förövare sällan eller aldrig ställs till vars och tvingas ta ansvar. Men finns det någon sund kraft kvar i det här landet så måste detta leda till kännbara konsekvenser för hela rövarbandet.

Metoo-rörelsen kan vara den sunda kraften,


Ur DN artikeln:

Det hände i hans extralägenhet på Östermalm... Han våldtog mig där.

Han bad mig suga av honom, och det började frivilligt. Men plötsligt tog han tag i mitt huvud. Hårt. Han höll fast det. Jag kunde inte röra mig och jag var så jävla rädd. Jag visste inte om jag skulle komma därifrån.

Han kunde bli sexuellt våldsam utan att vi kommit överens om det. Ta stryptag och ge mig örfilar.

Jag ville ligga med någon och följde med honom till en lägenhet på Östermalm. Jag minns att han plötsligt tog tag i min nacke. Han höll fast mig och tryckte ner sin kuk så långt i min hals att jag inte kunde andas. Jag fick panik. Men han släppte inte. Till slut kräktes jag. Då puttade han ut mig över golvet så att spyan inte skulle komma på lakanen. Hans rörelse var så van, som om han gjort det tusen gånger.

Jag vaknade av att han var inne i mig.

I sovrummet knuffade han ner mig på sängen och jag tänkte att nu blir det en klassisk våldtäkt. Han höll fast mig och slet i mina kläder.

Sakta men säkert normaliserades saker, som att en avsugning slutade med att jag spydde.

#metoo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar