Jag har periodvis svårt för att somna. Jag upplever myrkrypningar i kroppen och vid insomningsögonblicket ryckningar, som gör mig klarvaken. Jag har försökt hitta orsakerna till problemet i månens och planeternas rörelser, årstidernas växlingar, saker som händer i mitt liv, kosten jag äter, bristen på dagsljus eller skogspromenader. Men jag har inte kunnat urskilja något mönster. Det som är lite märkligt är att lång tid kan förflyta när min sömn är harmonisk, då jag sover tungt, djupt, länge och bra.
Under en av mina resor i Indien bodde jag en tid i ett ashram. 
Gurun sa att problemen jag upplevde berodde på blockeringar, som hade med gärningar i mina tidigare liv att göra. Han föreslog några yogaövningar och meditationstekniker, som skulle hjälpa mig. Han sa också att jag för att bli av med min karmaskuld osjälviskt skulle hjälpa och tjäna andra, utan att kräva eller förvänta mig någon belöning.
Dessvärre hade jag varken tålamod, tid eller uthållighet nog att följa guruns yoga- och meditationsförslag, som skulle ta flera timmar i anspråk varje dag. När jag kom hem till Sverige tog vardagsbestyren överhanden och de andliga övningarna fick stryka på foten. Även hans uppmaning om osjälviskt tjänande kom i skymundan.
Eller gjorde den det?
Jag hade ingen tanke på guruns ord när jag flera år senare sökte till socialhögskolan och efter examen började arbeta som socialarbetare. Men så här i efterhand kan jag inte låta bli att koppla ihop detta vägval med guruns ord, och min förmodade karmaskuld.
För när allt kommer omkring - vad vet vi egentligen om krafterna som styr våra liv? Varifrån trådarna som blir livsväven kommer?
Kanske finns det en plan, en riktning, en djupare mening, ett syfte? De val vi tror oss göra av egen fri vilja kanske förbereds på en djupare nivå, och presenterar sig för oss i form av till synes slumpartade möten, aningar, drömmar, ingivelser och längtan. Kanske är det så det kollektivt omedvetnas visdom ger sig till känna.
Karmaskuld eller ej. Mitt arbete med människor i utsatta situationer har inte rått bot på mina insomningsproblem. Och det andliga genombrott som den indiske gurun pratade om har inte förverkligats.
Under min senaste sömnlöshetsperiod bestämde jag mig för att ge sjukvården en chans. Jag har dragit mig för att söka den sortens hjälp, då jag misstänkt att jag skulle erbjudas ett narkotikaklassat sömnmedel, som jag riskerade att bli beroende av.
På vårdcentralen mötte jag en energisk hyrdoktor nånstans mellan 25 och 30. Efter att jag redogjort för symptomen sa hon att jag sannolikt led av restless legs syndrom, och föreslog att jag snarare än sömntabletter skulle prova Sifrol. En medicin som visat sig ha god effekt på detta syndrom.
För att få veta mer om Sifrol konsulterade jag Fass. Under rubriken “Varningar och försiktighet” läste jag följande:
Tala om för läkare om du eller din familj uppmärksammar att du utvecklar drifter eller begär att uppträda på ett för dig ovanligt sätt och att du inte kan motstå impulsen, driften eller lockelsen att utföra aktiviteter som kan skada dig själv eller andra.
Detta kallas störd impulskontroll och kan omfatta beteende som spelberoende, överdrivet ätande eller köpbeteende, onormalt hög sexualdrift eller ökad upptagenhet av ständiga tankar på sex eller sexuella känslor.
Som vanliga biverkningar listade Fass bland annat starkt behov att bete sig på ett ovanligt sätt och onormala drömmar.
Redan här kanske jag borde dragit i nödbromsen. Onormalt hög sexualdrift och risken för att skada mig själv eller andra är inget som lockar.
Att drabbas av ett starkt behov att bete mig på ett ovanligt sätt skrämmer mig dock inte, då detta redan är mitt normaltillstånd. Att vara ”normal” är inte, och har aldrig varit, något jag strävat efter. Det beteende som betraktats som normalt har för mig alltid framstått som någon sorts patologi. Det är bland misfits, dårar och vilda barn som jag hittar den ärlighet och oförkonstling som jag mer än något annat uppskattar hos mina medmänniskor.
Vad onormala drömmar är begriper jag inte heller. Mardrömmar känner jag till, men finns det verkligen normala drömmar? Några sådana har jag då aldrig upplevt.
Trots alla varningssignaler har jag nu påbörjat medicineringen med Sifrol. Vad det kommer att resultera i vet jag inte.
Kanske kommer min störda impulskontroll att till sist få mig att våga ta steget att köpa bitcoin, något som jag hittills av ren feghet dragit mig för. Kanske kommer jag att skälla ut folk till höger och vänster, och göra mig socialt än mer omöjlig än vad jag redan är. Kanske kommer de onormala drömmarna att ge mig stoff till mitt skrivande. Det har hänt tidigare att nattens teater bidragit med mångbottnade och udda idéer.
Jag hoppas att den bristande impulskontrollen inte triggar min sexualdrift alltför hårt. Med tanke på det klimat som just nu råder kommer det i vart fall inte att gå att hemlighålla något, om jag överskrider gränsen för det anständiga.
Att jag och mina närmaste går en spännande framtid till mötes är i vart fall ställt utom varje tvivel.
(Inom hinduismen talar man om fyra typer av yoga, fyra vägar till det gudomliga. De benämns jnana, bhakti, karma och raja. Utförlig beskrivning finns här)
