Regnbesvärjelser torkans sommar 2018 + spellista

The Washington Post: Red-hot planet: All-time heat records have been set all over the world during the past week

x

Som en besvärjelse lägger jag denna sommar på facebook upp en regnrelaterad låt om dagen, ända tills denna gammaltestamentliga terrortorka bryts.

Eftersom det är jag som genom min förslappade livsstil sabbat den naturliga väderbalansen, så måste jag göra det jag kan för att återställa den. Musik är sannolikt det enda som fungerar.

Dag 1  Can – She Brings the Rain

Dag 2 Alice In Chains - Rain When I Die (Live Frankfurt 1993)

B ö n h ö r d !

Dag 3 Massive Attack Pray For Rain

Medium: Innocence lost - extreme weather is going crazy this summer

Dag 4 – Dean Martin - Raining In My Heart

Dag 5 – Arthur Brown - A hard rain's a-gonna fall

Det finns de som påstår att jag tagit mig vatten över huvudet i och med mina musikaliska regnbesvärjelser. Och det ska erkännas, hittills har den inte rönt nämnvärd framgång.

Dussintals skogsbränder rasar, och SMHI varnar för extrem värme även fortsättningsvis. Det är för tidigt att tala om fiasko, interventioner av magisk natur kräver tid, tålamod och tillit. Vi har en bit kvar till den undergång som enligt fornnordisk folktro förebådas av att

katterna tuggar spindelnät
korna pratar baklänges
och korparna sover räv

Vi måste hädanefter plocka fram de riktigt tunga spelarna. I dag i form av Arthur Brown. Om någon ska kunna blidka vädergudarna så är det trollkarlen, visionären, banbrytaren Brown. I många år en lärjunge till den armeniske mystikern Gurdjieff, känner Brown de osynliga makternas natur bättre än de flesta.

Hans livetolkning av Dylans Hard Rain… är en übernaturlig ritual av bästa märke.

“Let's face it, we all know about love, but most of us prefer to live in dreams."

Welcome to the Crazy Wisdom of Arthur Brown

Dag 6 – Rabbit Rabbit – Drowning Alice

Jag fick ett syrligt meddelande från signaturen ’FI-sympatisör’. Hen skriver:

Saknar du helt genusmedvetande? Du är snart uppe i en veckas regnbesvärjelser, utan att ha släppt fram en enda kvinnlig artist. Måste du på ett så flagrant sätt offentligt demonstrera din oförblommerade antifeminism? Nån sorts jämlikhetstänk borde väl även en bukfet bakåtsträvare som du kunna omfatta? Vad är det tex för fel på Lisa Nilssons Regn i Rio?

Mitt svar:

Torkan gör ingen skillnad på män och kvinnor. Den är genusneutral. Musiken likaså. Musiken förvandlar oss till människor, rätt och slätt. Är den tillräckligt bra gör den oss rentav gudomliga.

Dessutom: Feminister brukar hävda att kön är en social konstruktion, ett påhitt av den ansiktslösa fallokratiska makteliten. Att välja artister utifrån kön skulle ju i så fall bara gynna dem. Det vill jag ogärna medverka till.

Dag 6 – Thank you Scientis – Feed the Horses

Jag fick ett syrligt meddelande från föreningen Vetenskap och Folkbildning. De skriver:

Vi har uppmärksammat dina fåniga regnbesvärjelser på facebook. Vädret går givetvis inte att på påverka genom magiska ritualer, varken med eller utan musik.

Du erhåller visserligen bara ett minimalt antal ”likes”, men för oss handlar det om att stämma i bäcken. Om den här typen av vidskepelse får fäste i folkdjupet hotas hela vårt vetenskapliga världsbildsbygge.

Varför väljer du inte musiker med ett vetenskapligt anslag? Som hyllar higgspartiklar och gravitationsvågor. Som delar sönder musiken i allt mindre delar, TILLS INGENTING FINNS KVAR!

För att få stopp på dina dumheter har vi nominerat dig till föreningens förvillarpris 2018. Se detta som ett första steg. Fortsätter du vilseleda de aningslösa har föreningen andra metoder för att få tyst på dig.

Mitt svar:

Jag väljer inte artisterna, det är de som väljer mig. De visar sig som visioner i det tillstånd av gudomlig extas jag hamnar i när jag druckit mitt morgonkaffe. Jag känner mig smickrad och stolt över nomineringen till er fina utmärkelse, som vid det här laget sannolikt väger tyngre än nobelpriset i litteratur.

Som tack väljer jag att gå er till mötes, och lämna plats för gruppen Thank You Scientist. Låten heter Feed the Horses och har således bäring på den nöd de uddatåiga hovdjuren upplever i hettan.

Dag 7 Igorr – Liquid Requiem

Jag fick ett syrligt meddelande från signaturen ”SD-anhängare”. Hen skriver:

Jag läste kritiken av dig häromdagen från ”FI-sympatisör.’ Jag står långt ifrån henne politiskt, men jag håller med henne i princip. Du väljer verkligen musik på ett enkelspårigt sätt. Hittills har du inte fått fram en enda svensk artist. Skärpning!!! Är du inte stolt över att vara svensk, över vårt land och det vi åstadkommit? Inte minst har vi ju musikaliskt gjort mer än de flesta. Tänk bara på Abba! Vad är det tex för fel på deras låt Our Last Summer?

Mitt svar:

Låten du nämner har ett apokalyptiskt anslag som tilltalar mig, även om jag misstänker att texten inte handlar om den undergång som torkan visar att vi med stormsteg är på väg mot.

Nej, jag är inte svensk. Jag är ett förkroppsligat fragment av en evig och allestädes närvarande patafysisk livsprincip, dömd att likt en svältande humla irra från den ena nektarpistillen till den andra.

Dessutom: Nationsgränser är som åldersgränser. Trots att man är övertygad om att något oerhört dramatiskt ska inträffa när man fyller år, så händer inget alls. 39-åringen visar vara samma person när han blivit 40. Samma sak med nationsgränser. När du kliver över en sådan hittar du människor även på andra sidan. Med samma behov, längtan, frustration, sorg och glädje. Ingen skillnad alls