Den drunknande demokratin

den drunknande demokratin (Bild:Alessandro Sicioldr)

Jag måste erkänna att jag inte begriper hur någon kan tala om för någon annan vad de ska rösta på. Eller inte rösta på. Jag har all möda i världen att komma fram till vad jag själv tycker. Och jag ändrar mig ofta från den ena dagen till den andra. Tillvaron är full av gåtor, obegriplighet och paradoxer. 

Valkompasser och skalor som gal-tan och höger-vänster, ja faktiskt hela upplägget i den valrörelse vi nu överlevt, innebär en oerhörd förenkling. En förenkling som knappast fungerar för den som stått öga mot öga med livets komplexitet.

Jag har för egen del så här i valtider ägnat mig åt att studera mina egna tankar, associationer och reaktioner ur ett metaperspektiv. Det vill säga frigjort dem ur den klibbiga känslogröten och försökt betrakta dem på ett så egofritt sätt som möjligt.  Vad är det som väcks i mig när jag möter olika utspel och idéer? Vad får mig att nicka gillande, och vad gör mig arg, rädd eller upprörd? Varför reagerar jag som jag gör?

Inspirationen kommer från Vigyan Bhairav Tantra, där följande står att läsa:

Om en sinnesrörelse uppstår för någon eller något,

fäst den inte på företeelsen ifråga,

utan förbli vilande i dig själv.

Politik som en väg till självkännedom, med andra ord.

Jag frågar mig i vilken utsträckning jag kan förstå den som har åsikter som ligger långt ifrån mina egna. Kan jag acceptera att det är lika svårt för den personen att ändra åsikt och attityd, som det är för mig att göra det?

När jag på det sättet skärskådar mig själv upptäcker jag att det är mycket svårt att konstruera en världsbild, att forma en åsikt och ta ställning utan en motståndare. Jag behöver någon eller något att ta spjärn emot, att definiera min hållning utifrån.

Frågan har ställts förr, och den är relevant: kan man leva utan en fiende?

Under rejäla kval gör jag mitt bästa för att försöka ta reda på vad som är bäst för mig. Jag måste lita på att mina medmänniskor genom en liknande process kommer fram till vad som är bäst för dem.

Att deras relationer, livserfarenhet och reflektioner fått dem att dra andra slutsatser än de jag dragit, det är som det ska vara. Det de läst, hört och upplevt i sina liv har lett dem fram till den enda position som är möjlig för dem.

Med vilken rätt sätter jag mig till doms över den livsstrategi och det politiska ställningstagande som de utifrån sina unika förutsättningar kämpat sig fram till?

Siouxindianernas ordspråk :

Giv att jag inte kritiserar min granne,

förrän jag gått en mil i hans mockasiner,

tål att tänkas på mer än en gång. 

Är det konstruktivt att försöka ändra världen genom att ändra på andra? Slår i själva verket inte Gandhi huvudet på spiken när han säger: be the change you want to see in the world. 

Jordan B Peterson är inne på samma spår i regel nummer 6 i boken 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos: Set your house in perfect order before you criticize the world.

Även om det är trevligt att se många samlas i den gemensamma aktivitet som röstande, valdebatter och valvaka är, så tror jag inte att politiken och demokratin på det sätt den i dag bedrivs har så stor betydelse. 

’Demokratin är hotad’ är farhågan för dagen, och den fyller många med panikkänslor. Att det skulle kunna växa fram något bättre i dess ställe verkar inte föresväva särskilt många.

Men jag kan så här på valdagen 2018 avslöja att i den nya demokrati som är väg så har även djuren, skogarna och sjöarna rösträtt. Liksom de ännu inte födda, de som ska komma efter oss. 

I denna nya demokrati råder fyra timmars arbetsdag, sex års obligatorisk grundskola, decentraliserad beslutsordning och ett levande lokalsamhälle.

Läkarnas uppgift är att hålla dig frisk, i stället för att behandla dig när du blivit sjuk. Varje äldreboende omges av en vacker trädgård. Barnen förvaras inte längre i lysrörsupplysta, fabriksliknande förskolor utan finns levande bland oss i vardagen.

Stuprörsstrukturerna har brutits sönder och bytts ut mot frivilligt samarbete i dynamiska grupperingar och nätverk.

Kreativitet, extas, uppsluppen lek och andligt utforskande tillhör vardagen. Var och en är fri att likt Sokrates följa sin inre daimons röst, förverkliga sin potential, lära sig stjärnbildernas namn utantill och tänka, läsa, skapa, älska.

Psykisk ohälsa och missbruk behandlas med assisterade tur- och returresor till den obegränsade andliga dimension ur vilken vi kommit, och som vi i sinom tid kommer att återvända till. Med eller utan hjälp av psykogena växtextrakt.

Vår sorg och våra tillkortakommanden hanteras genom transcendentala musik- och naturupplevelser, i stället för med alkohol, SSRI-preparat och konsumtion.

Andra, liknande företeelser, vars absurda sätt att fungera vi i dag tar för givna, har ändrat skepnad på samma sunda sätt.

Hur ska vi komma dit? Hur ska detta samhälle förverkligas? Svaret är att det bara finns en person som kan åstadkomma denna nya demokratiska ordning.

Den personen är du.