onsdag 2 januari 2019

- Mitt namn är Nitton. Tjugo Nitton.

18 - 19

(Bild:Alessandro Sicioldr)

Astronomen Carl Sagan pratar i boken Lustgårdens drakar om hur vi människor söker mönster i vår omvärld, även där sådana inte finns. Trädets skugga i skymningen blir ett monster, repstumpen en orm, den hoande ugglan en vålnads rop. Han menar att detta är orsaken till flera felaktiga slutsatser och missförstånd. Inte minst till vidskepelse och tron på övernaturliga väsen, som t ex andar, spöken och tecken från avlidna anhöriga.

Den kompletterande frågan, som Sagan inte ställer, är vem som beskrivit världen för oss in the first place, med vilka ord och i vilket syfte. Varifrån kommer kunskapen om världen, och hur säkra kan vi vara på att bilden håller?

Vem skriver verklighetens manus, och vem sufflerar oss när vi fäller en malplacerad eller otillåten replik? Vem har dresserat sjölejonen, målat kulisserna, bestämt dekoren och valt rekvisitan?

För hundra år sedan trodde Carl Sagans astronomkolleger att universum bestod av endast vår galax, Vintergatan. Man fann denna svåröverskådlig och nästan obegripligt stor. Dagens astronomer räknar med att universum består av tvåtusen miljarder galaxer (t v å t u s e n   m i l j a r d e r ! ). Och då har man ändå inte inte tagit med den så kallat mörka materien i beräkningen. Som tros utgöra mer än nittio procent av allt som finns. Detta är inte ens ett exempel på ett så kallat paradigmskifte. När ett sådant äger rum välts allt vetenskapen dittills tänkt och trott över ända. En alternativ förståelse av naturen växer fram. En föråldrad världsbild lämnar plats för en ny.

Denna typ av perspektivförskjutning, fördjupning och utvidgning av insikt och kunskap är en pågående process. Det är så utvecklingen av mänskligt vetande sett ut genom åren, och det är så den kommer att fortsätta 2019 and beyond. Den berör all mänsklig aktivitet - religion, politik, ekonomi, vetenskap och så vidare.

Man kan dark-matter-filaments-false-color-Epps-Hudson-2017-e1492027036449fråga sig hur de människor blev bemötta, som för hundra år sedan (eller för den delen tidigare i historien) intuitivt anade att universum var mycket större än vad den etablerade vetenskapen hävdade. 

Vad kallade man de människor som sa: jag anar att det finns mycket mer där ute. Jag har en känsla av att rymden är oerhört mycket större. Vintergatan kanske bara är en bland många galaxer. Ja, vi kanske inte ens kan registrera mer än en bråkdel av det som finns.

Vilka röster i vår samtid hävdar att vår nuvarande bild av verkligheten är lika ofullständig och bristfällig som tron att Vintergatan utgör hela universum? Hur behandlar etablissemanget deras tankar och teorier?

Vetenskapen förser oss med tillfälliga beskrivningar, de bästa gissningar man för tillfället kan uppbringa, provisorier som för eller senare kommer att ersättas av andra.

Kanske vore en vetenskap mindre tvärsäker på sina metoder och resultat önskvärd. En ödmjuk vetenskap, som tar hänsyn till det den ännu inte kunnat konstatera. Som i sina ekvationer laborerar med en dimension av osäkerhet, oförutsägbarhet, och den kunskap som ännu inte är tillgänglig. Som i sitt tänkande involverar det ovetbara.  

Det är här poeter, visionärer, magiker, medier, konstnärer, outsiders och allsköns provokatörer kommer in i bilden. Deras bidrag är oundgängligt för förståelsen av tillvaron i dess totalitet. Deras utsagor och insikter kompletterar den strikt materiella och reduktionistiska vetenskapens verklighetsbild. Den som i dag torgförs som den enda sanna och giltiga. Ja, som verkligheten själv.

Inspirerade av dessa frågor starar jag och Lars Andersson podcasten ”Magiskt Tänkande – om den större verkligheten”. Ett premiäravsnitt döpt till “Foglossning” är publicerat. Vi har ett par stycken till i pipeline. De kommer inom kort att dyka upp.

Carl Sagan utgick från att det finns en solid inre verklighet, distinkt avskild från den yttre. Podcasten antagande är att detta är långt ifrån självklart.

Lyssna på

- soundcloud.

- podbean 

x

Min och Anders Almingefeldts hobbyverksamhet Alingsås filosofibar fortsätter lite grand i samma spår. Vårens tema är ”medvetandet”. Först ur är Pär Snaprud som den 24 januari pratar om sin bok Medvetandets återkomst och förklarar begreppet ”panpsykism”.

I mars kommer Adrian Parker från Göteborgs Universitet och pratar alternativa medvetandetillstånd. Sist ut ett föredrag om hur psykedeliska droger för närvarande revolutionerar psykiatriforskningen.

x

Vår podcast, med det obskyra ämnesvalet Magiskt Tänkande, har blivit möjlig tack vare de verktyg ny och innovativ teknik fört med sig. Denna 256teknik har de senaste tjugo åren inneburit en explosion av kreativitet och skapande. Mängder av småskaliga, individuella uttryck i form av bloggar, youtubekanaler och podcasts utmanar nu de traditionella rösterna. Vi har sannolikt bara sett början på denna utveckling. Tekniken och distributionsmöjligheterna utvecklas fortlöpande. Snart kommer översättningsapparna att vara så bra att vi kan ta del av podcasts från alla världens hörn. På urdu, swahili, mandarin och färöiska. (Kolla t ex  Best Urdu podcasts 2018).

I och med att det blivit möjligt för allt fler att ifrågasätta rådande ordning och etablerade sanningar har den hittillsvarande överenskommelsen om hur världen är beskaffad börjat luckras upp. Vi ser en större individuell frihet, och ett större individuellt ansvar. Auktoriteterna som talade om för oss hur saker och ting låg till har förlorat sitt inflytande. Det narrativ-monopol som innehades av ett fåtal stora etablerade institutioner är på väg att raseras. Det finns inte längre någon sanning med stort S.

Krisen i svenska akademien illustrerar detta på ett på ett nästan karikatyrartat sätt. Den handlar om så mycket mer än kulturprofilens lösmynthet och sexualsadistiska eskapader. Hela verksamheten är föråldrad. Vem behöver akademiens stipendier och priser när kulturutövare kan stödjas ekonomiskt genom swishbidrag, patreon och crowdfunding? Ivar Arpi fick på kickstarter sensationellt snabbt in över en halv miljon till sitt bokprojekt om genusideologi.

Allt fler tycks nu inta attityden att denna nyvunna, sant demokratiska (yttrande)frihet måste stäckas, inskränkas, begränsas. Boskapen som rymt måste tillbaka in i ladan och tjudras vid sina bås. Att public service från årsskiftet skattefinansieras är bara ett exempel i raden. Uppdraget handlar bland annat om att undervisa svenska folket. Alltså en sorts fortsättning på grundskolans indoktrinering. Tro mig, några sant nydanande, revolutionära eller alternativa inslag ingår inte i den läroplan public service följer.

Många tycks anse att till varje pris världen måste tillbaka till det som rådde innan dessa hemska samtida pöbelfasoner fick fritt utlopp. Detta är måhända förståeligt. I tider av snabb förändring är det frestande att krampaktigt hålla fast vid den gamla föråldrade kartan. Den som gav trygghet och överblick och där en någorlunda tydlig väg framåt kunde skönjas.

Att försöka anpassa terrängen efter kartan är dock det sämsta tänkbara för den som gått vilse. Ändå är det den strategin som de flesta i dag tycks anamma. Makthavare, beslutsfattare och politiker vägrar att se det uppenbara - att framtidens modeller varken kan vara höger eller vänster, så som de traditionellt sett ut.

1070745931De gula västarna sågs 2018 av många som ett sådant positivt och progressivt tecken i tiden. När de lyckades formulera en kravlista var det många som jublade. Listan delades flitigt.

Vänsterfolk verkar vara så utsvultna på protester och alternativ till rådande ordning att man till och med tar en hoper förvirrade, våldsbejakande och inskränka bakåtsträvare till sitt hjärta.

För faktum är att västarnas projekt, så som det formuleras i kravlistan, är fullständigt visionslöst! Att beskatta de så kallat rika och dela ut pengarna till de så kallat fattiga, allt annat lika, är knappast den framtidsvision vi är värda. 

Så länge inte roten till missnöjet och frustrationen identifieras och adresseras, dvs den djupa existentiella otillfredsställelse ett samhälle byggt på konsumtion innebär, vilket drabbar såväl fattiga som rika, kommer ingen förändring som gör skillnad på allvar att äga rum.

Om det enda man strävar efter är en omfördelning av pengar så att västarna får råd att köpa samma smarphonemodeller, tv-spelkonsoller, bilar och modekläder som de så kallat rika, så kommer oron och missnöjet att kvarstå. Kravlistan konserverar rådande samhällsordning.

51xy69zwxKL._SX311_BO1,204,203,200_De gula västarna borde läsa sin landsman Andre Gorz. Hans böcker Farväl till proletariatet (1982) och Vägen till paradiset (1984) är kusligt profetiska. Få böcker har påverkat min egen samhällssyn så mycket som dessa båda.

Gorz bärande tes var att arbetarrörelsens enda möjliga väg i en tid av robotisering och arbetsavskaffande teknik är att i stället för löneökningar och mer pengar i plånboken, så kallad köpkraft, kräva kortare arbetstid. Om samma mängd mänskor ska hållas sysselsatta, samtidigt som robotar och annan ny teknik  effektiviserar produktionen, så måste konsumtionen växa i samma takt. Det är exakt den utvecklingen vi sett från åttiotalet och framåt.

Arbetstidsförkortning skulle skapa ett utrymme för, och en möjlighet till, en annan sorts livstillfredsställelse än den (överflöds)konsumtionen bjuder. Kort sagt till ett helt annat samhälle.

Eftersom arbetarrörelsen valde en annan väg, bejakade konsumtion, kärnkraft, tillväxttänkande och fortsatt hänsynslös exploatering av djur och natur, är den i högsta grad medskyldig till att samhället ser ut som det gör i dag.

33063a538a968e77718d1cb4458d22eeKraften i förändringsvågen som sveper fram kommer inte att mildras 2019. En del av denna våg som inte uppmärksammas på det sätt den förtjänar är den legalisering av cannabis som i allt raskare takt breder ut sig globalt. Cannabis är en drog som fungerar på ett annat sätt än alkohol, och när den blir mer utbredd kommer sannolikt ett skifte i det kollektiva medvetandet att äga rum. I bland annat Indien har cannabis traditionellt använts som ett religiöst sakrament. Det är en drog som för dig närmare gudarna.

Härifrån är steget inte långt till det ökande intresset för de psykedeliska drogernas förändringspotential rent allmänt. Att podcastgeniet Navid Modiri i en intervju säger att han vill ge Stefan Löfven en ayahuascaceremoni.i julklapp är ett tecken i tiden. Kanske finns hopp om ett öppnare samtalsklimat runt dessa frågor även i Sverige.

Detta för oss in på en annan del i det pågående förändringsdramat, nämligen Guds återkomst. Många trodde och hoppades att Gud en gång för alla skulle vara avskaffad. Nu börjar allt fler öppna sig för tanken att man är del av ett äventyr som bara kan beskrivas som gudomligt. Då jag själv sedan barnsben fört ett samtal med den gränslöst kärleksfulla, eviga och allomfattande intelligens som kallas Gud är det givetvis angenämt att se att intresset för andlighet ökar.

I Sverige personifieras det hela av Joel Halldorf som skrivit boken Gud: återkomsten. Jag har inte läst den, men att döma av de artiklar mannen skrivit i Expressen och annorstädes lämnar hans argumentering minst sagt mycket i övrigt att önska. Jag har så många invändningar mot hans resonemang att jag måste återkomma till dem i ett separat blogginlägg. Låt mig bara säga att hans projekt tycks vara samhälleligt och politiskt, snarare än andligt i någon djupare mening.

x

Eftersom forskarna en gång för alla konstaterat att mottot less is more varken befrämjar hälsa eller välbefinnande följer här en spellista med den bästa musiken från 2018. 6 timmar och 40 minuter. Håll till godo.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar