lördag 9 mars 2019

När detta skrivs sitter jag på Waterstones bookstore i Hampstead

När detta skrivs sitter jag på Waterstones bookstore i Hampstead, London. Klockan är tio och om en timma ska jag träffa dr Rupert Sheldrake för en intervju för vår podcast Magiskt Tänkande. I morgon deltar jag i hans workshop Ways to go beyond, som bygger på hans senaste bok.

Men kan beundra Rupert Sheldrake för hans rakryggade hållning och hans mod enbart. Han har stått ensam mot förenkling, fördumning och flockbeteende. Han har försvarat sina egna teorier och gått sin egen väg.

Kanske har priset varit högt, en man med Sheldradkes kapacitet hade om han hållit sig i skinnet kunnat blivit en av samtidens mest hyllade vetenskapsmän. Tidigt i karriären blev han varnad av äldre kollegor och lärare, det han ägnade sig åt var intressant och behövde förvisso beforskas, men om han valde den väg han slagit in på skulle han bli en outcast i vetenskapssamhället.

Och mycket riktigt, efter att hans första bok publicerats 1981: A New Science of Life, dröjde det inte länge förrän den prestigefyllda vetenskapstidskriften Nature proklamerade att detta var en bok som borde brännas. Chefredaktören Maddox sa att Shedrake bör fördömas på samma sätt och av samman anledning som påven fördömde Galileo: det han sysslar med är hädelse.
Sedan dess har Sheldrake fått kämpa mot det vetenskapliga etablissemangets  inskränkthet. Hans TED-talk The Science Delusion (som bygger på boken med samma namn), där han insiktsfullt beskriver allvarliga problem som verkligen borde diskuteras, brännmärktes och plockades bort av TED.

Sheldrake har intresserat sig för telepati och andra paranormala fenomen. Han har undersökt dem vetenskapligt och resultaten är mycket övertygande. Sheldrake försöker också i sitt arbete överbrygga motsättningen mellan religion och vetenskap.

Hans teorier om morfogenetiska fält och morfisk resonans handlar om hur form i naturen blir till och upprätthålls. När en lem kapas på vissa reptiler växer en likadan lem ut. Var finns informationen om denna form? Frågan är för närvarande obesvarad, och det är det tomrummet Rupert Sheldrake fyller med sin teori.

Vi har alltså att göra med en man som inte är beredd att kompromissa med sin övertygelse. En man som följer sin inre röst, på det sätt som Carl Gustav Jung beskriver så här:
The fact that many a man who goes his own way ends in ruin means nothing… He must obey his own law, as if it where a daemon whispering to him of new and wonderful paths…

There are not a few that are called away by the summons of the voice, where bout they are at once set apart from the others, feeling themselves confronted with a problem about which the others know nothing.

In most cases it is impossible to explain to the others what has happened, for any understanding is walled off by impenetrable prejudices. You are no different from anybody else, they will chorus, or, there’s no such thing, and even if there is such a thing, it is immediately branded as morbid.

…He is at once set apart and isolated, as he has resolved to obey the law that commands him from within, His own law! everybody will cry. But he knows better: it is the law…

To the extent that a man is untrue to the law of his being…he has failed to realize his life’s meaning.

The undiscovered vein within us is a living part of the psyche, classical Chinese philosophy names this way Tao, and likens it to a flow of water that moves irresistibly towards its goal.

To rest in Tao means fulfilment, wholeness, one’s destination reached, one’s mission done; the beginning, end, and perfect realization of the meaning of existence innate in all things.
De av oss som känner igen den typen av uppmaningar vet hur lönlöst det är att kämpa emot. Det är denna inre röst som alla betydande konstnärer lyssnat till och följt. Ja, alla som åstadkommit något av betydelse på den här planeten har varit i denna daimons tjänst.

Inom kort träffar jag alltså en levande legend, en man som finns med på listan över världens hundra mest inflytelserika tänkare, en man jag beundrat i årtionden. Jag har förberett ett antal frågor och hoppas att jag ska vara tillräckligt klar i skallen för att klara av att ställa intelligenta följdfrågor. Jag är ingen journalist och har egentligen inga kunskaper alls om hur en intervju bör utföras. Min enda drivkraft är min till galenskap gränsande nyfikenhet och vetgirighet.

Mitt Londonbesök för övrigt består som vanligt av grundforskning i ämnet indiska restauranger. Och upprepade försök att fånga märkliga människor och miljöer med min kamera.
Boklådorna är förstås också oemotståndliga. Gör mitt bästa för att hålla igen, men hittills har jag lagt vantarna på:




"At any given moment there is an orthodoxy, a body of ideas of which it is assumed that all right-thinking people will accept without question. It is not exactly forbidden to say this, that or the other, but it is not done to say it. Anyone who challenges the prevailing orthodoxy finds himself silenced with surprising effectiveness. A genuinely unfashionable opinion is almost never given a fair hearing, either in the popular press or in the high-brow periodicals."

George Orwell, 1945

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar