söndag 28 april 2019

Meta-Greta och twittertrollen


Greta Thunberg handlar bara delvis om klimatet. Att dra ner brallorna på och provocera en förstelnad vuxenvärld har alltid varit ungdomens förbannade plikt. Vi har sett det i hippierörelsen, i punken, i ravekulturen.

Från Bob Dylans The Times They Are A-Changin' (1964)

Come mothers and fathers

Throughout the land

And don't criticize

What you can't understand

Your sons and your daughters

Are beyond your command

Your old road is

Rapidly agin'.

Please get out of the new one

If you can't lend your hand

For the times they are a-changin'


via The Stranglers Something Better Change (1977)

Something's happening and it's happening right now

You're too blind to see it

Something's happening and it's happening right now

Ain't got time to wait


till technorörelsens nattlånga dansfester har de unga revolterat mot förstockning, inskränkthet och vanetänkande.

2019 är det Greta och hennes generationskamrater som säger: “Här är vi. Vi gillar inte världen ni skapat. Vi kommer att ta över”.

När jag ser det hopp Greta väcker hos min sjuttonåriga dotter och hennes vänner runtom i Europa fylls även jag med hopp.

I en frisk miljö hade Gretas person varit av begränsat intresse. Fokus hade legat på budskapet hon framför - vi måste rädd planeten medan tid är - och lett till uppkavlade ärmar och gemensamma ansträngningar.

I stället har vi fått det vi minst av allt behöver. En ström av bidrag från etablerade tyckare, som med välbekant polariseringsiver meta-analyserar "fenomenet Greta".

Jens Liljetsrand twittrar


Hakelius i Expressen svarar

DN,s Wolodarski vill förstås också vara med

Deras respektive anhängare/svans/troll jublar över deras enastående iakttagelseförmåga och ord-ekvilibrism

I den här pajkastarparaden är tyckonomerna trygga. Det här är en debatt man kan hantera. Motsättningarna är välkända, konfliktlinjerna tydligt markerade. Du är illvillig - jag är godhjärtad. Du är naiv – jag är smart. Du är inskränkt – jag är cool. Frågan om planetens överlevnad reduceras till ett sedvanligt svenskt sandlådebråk mellan högerorcher och vänsteralver.


Ett litet tag till kan dessa skribenter njuta av lyxen av att få formulera fyndiga krönikor och tweets. Det är förvisso en klen tröst, men snart har polarisen smält så mycket att när de öppnar munnen för att leverera ännu en dräpande one-liner så överraskas de av en rejäl kallsup.

Då kommer proffstyckarna att tvingas släppa Greta-fixeringen och ta sig an frågorna klimatkrisen faktiskt handlar om.. Nämligen: vad kan var och en av oss göra för att bidra till den nödvändiga omställningen? Vad kan jag förändra i mitt liv? Hur kan jag ställa mina resurser till förfogande? Var är öskaret till den läckande båten och hur kan vi tillsammans täta hålen i skrovet?

Är det något den globala klimatkrisen vid det här laget borde lärt oss, så är det att pajkastning inte minskar koldioxidutsläppen.

Insikten kan också sammanfattas så här:


Om någon försöker visa dig månen

titta inte på det pekande fingret




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar