Jag jobbade i många år inom socialtjänsten i Biskopsgården i Göteborg. För tio år sedan pratade jag med en dialogpolis där som uppgivet konstaterade att polisens mycket ambitiösa insatser i området inte gett önskat resultat. Tillströmningen till de kriminella gängen pågick oförtrutet. Han befarade att vi skulle gå en amerikansk utveckling till mötes.
Då, för tio år sedan fanns det fortfarande chans att göra något åt utvecklingen. Men kraften, förmågan, fantasin, klartänktheten och modet saknades.
Det hjälper oss inte att leta syndabockar. Nu är vi där vi är och var och en får dra sina egna slutsatser och utkräva det demokratiska ansvar man finner passande.
Ingen vet vart det här är på väg att barka, hur mycket värre det kommer att bli eller vad man ska göra åt det. Det känns oerhört sorgligt att behöva konstatera att det är för sent, men kanske är det just det.
Sverige kommer sannolikt att se ut så här under överskådlig tid.
Då, för tio år sedan fanns det fortfarande chans att göra något åt utvecklingen. Men kraften, förmågan, fantasin, klartänktheten och modet saknades.
Det hjälper oss inte att leta syndabockar. Nu är vi där vi är och var och en får dra sina egna slutsatser och utkräva det demokratiska ansvar man finner passande.
Ingen vet vart det här är på väg att barka, hur mycket värre det kommer att bli eller vad man ska göra åt det. Det känns oerhört sorgligt att behöva konstatera att det är för sent, men kanske är det just det.
Sverige kommer sannolikt att se ut så här under överskådlig tid.