Amatörepidemiologer, allsköns självutnämnda förståsigpåare och de sedvanliga åsiktsmaskinerna står i kö för att få leverera sin hemkokta sanningsbrygd. Alla tycks vilja använda viruset för att trumfa igenom sin egen ideologiska agenda, eller saluföra den världsbild som ligger just dem varmast om hjärtat.
En av de saker vi nu på ett övertydligt sätt konfronteras med är hur lätt titeln expert i själva verket väger. Hur ihålig och i grunden irrelevant expertrollen är.
Det finns tungt meriterade experter som är övertygade om att flockimmunitet är det bästa sättet att ta hand om pandemin. Det finns lika många som menar att denna metod är ett cyniskt spel med människors liv och hälsa.
Detta visar oss att statistik och forskningsresultat, det vi kallar fakta, inte är frikopplat från önsketänkande, temperament, världsbild, trosuppfattning och paradigm.
Det kan således vara mödan värt att sträva efter det zen-buddhisterna kallar nybörjarens tillstånd
I nybörjarens tillstånd finns många möjligheter - i expertens bara några få.
Den naturliga frågan blir således: Vem ska man lita på? Ja, som alltid är det du själv och ingen annan som bestämmer vilket av alla motstridiga budskap du vill ta till dig. Det finns bara en expert, och den personen hittar du när du blickar in i närmsta spegel. Du lever din egen sanning, antingen du är medveten om det eller ej.
Laurie Anderson har bättre än någon annan beskriv detta fenomen i låten Only an expert.
Now only an expert can deal with the problem
Because half the problem is seeing the problem
And only an expert can deal with the problem
So if there's no expert dealing with the problem
It's really actually twice the problem
Cause only an expert can deal with the problem
Bloggarens utgångspunkt är inte expertens, utan den som filmregissören Robert Bresson formulerade med orden:
Make visible what, without you, might perhaps never have been seen.
Mitt eget engagemang i det som nu utspelar beskrivs för övrigt bäst av Winston Churchill, som inför första världskriget sa:
Allting rör sig mot katastrof och kollaps. Jag är intresserad, uppspelt och lycklig. Är det inte fruktansvärt att vara funtad på det sätter? Förberedelserna har för mig en otäck fascination. Jag ber till Gud att han förlåter mig detta omoraliska lättsinne.
Grossinger har skrivit böcker som: Planet Medicine: From Stone-Age Shamanism to Post-Industrial Healing
och
Embryos, Galaxies, and Sentient Beings: How the Universe Makes Life.
Dessa och en rad liknande titlar gör att jag inte omedelbart avfärdar honom.
Följande blytunga, sant existentiella och meta-biologiska konstateranden är inte lätta att tugga i sig. Men som food for thought och provokation av slappt vanetänkande är Grossingers insikter hittills oöverträffade:
1 Viruset äger en inneboende intelligens, och jag menar inte den beräknande algoritmiska intelligens som gör att det organiserar sig, utvecklas, muteras och sprids.
Jag menar att viruset är en del av en ömsesidig kommunikation i vilken våra egna medvetanden är inkluderade, att det är del av ett större organiskt vetande, en dold fenomenologi.
Utöver den välkända och allmänt accepterade dialogen i form av dna-processer och cellandning är vi kollegor, partners i en djup ontologisk dialog.
Vi diskuterar viktiga frågor i en period av genomgripande förändring. Inte på vår mänskliga nivå, utan på virusets.
2 Kollektivet projicerar sitt eget tillstånd av djup existentiell oro på viruset. Det projicerar sin Internet-genererade verklighets-dissociation, sin oförmåga att ta itu med den ojämna fördelningen av rikedom och makt, den ökande psykiska ohälsan, hemlösheten, flyktingfrågan, den politisk polariseringen, den kosmiska provinsialiteten (i form av arketypisk och astrologisk okunnighet), dess materialism-genererade nihilism och mycket annat.
Viruset är en fyrbåk som belyser vår skräck (inklusive min egen) för den pågående initieringen i en värld som ser helt annorlunda ut än den vi vant oss vid att leva i.
3 Viruset påminner oss om att vår hänsynslösa och brutala hantering av naturen och andra djur - i form av djurfabriker, slakterier, nöjesjakt, att äta skriande djur levande (vilket är en
Om klimatkrisen visar oss att vi lever på en levande planetorganism i ett solmoln, snarare än i vår egen virtuella verklighet och sociopolitiska melodrama, berättar viruset att det finns livsformer som ser oss som objekt och livnär sig på oss. Vi är en del av naturen, inte dess överhöghet.
This page addresses the spiritual, psychological, economic, cultural and health ramifications of the Covid-19 pandemic. My goal is to help empower us to alchemize the metaphorical lead of this pandemic into gold.
Jonny skriver:
Även om det inte dödar miljoner, som vissa experter förutspår, kommer konsekvenserna av covid-19 att bli stora och smärtsamma. Därför använder jag den här sidan för att lägga upp mina observationer och tankar om de andliga, psykologiska, politiska, ekonomiska och kulturella effekterna av denna snabbt utvecklande globala hälsokris.
Mitt mål är att hjälpa oss att hantera denna sjukdom på ett klokt och snabbt sätt. Även om jag kommer att ta itu med svåra frågor som rädsla, panik, ilska, depression, isolering, uppoffring, mod, empati och död, hoppas jag att du följer med mig ... för jag tror verkligen att denna pandemi också kan bli en positiv katalysator för vår personliga och planetära överlevnad och utveckling.
Detta är själva verket vad viruset KRÄVER av oss.
Jag vill att vi undviker de tröttsamma kaninhålet av obevisade konspirationsteorier och / eller ogrundade new-age teorier. Låt oss stanna i verkligheten.
Jag välkomnar ditt deltagande i denna dialog.
