söndag 20 december 2020

Kulturens förbannade pandemiplikt

Vad har den kultur som nu ska få ytterligare en halv miljard i krisstöd gjort under pandemin för att lyfta, trösta, få oss att tänka efter eller tänka på annat än virus? För att roa oss, fördjupa perspektiven eller hjälpa oss att förstå och reflektera?
Har stadsteatrarna flyttat ut verksamheten på gator och torg?
Har de fria grupperna erbjudit utomhusimprovisationer?
Har musikerna stått på asfalten utanför äldreboenden och sjukhus och framfört sin musik?
Har författarna lagt ut sina dikter, betraktelser och noveller på facebook? Eller gratisbloggat om pandemin och världsläget?
Har bildkonstnärerna flyttat ut sina ateljéer på nätet?
Har cirkusartisterna jonglerat och hoppat bock utanför ICA?
Har den lokala dansensemblen illustrerat skillnaden mellan klassisk och modern balett bredvid kön till systembolaget?
Har vi sett någon nyskapande, tänkvärd eller ens kreativ verksamhet över huvud taget?
I min bok ska en kultur värd namnet, med eller utan statliga bidrag, erbjuda en strid och aldrig sinande ström av galna upptåg, ögonbrynshöjande överraskningar, happenings, installationer, maskerader, provokationer, fyrverkerier och freskliknande väggmålningar. Inte bara i pandemitider, men alldeles särskilt då.
Vad vi i stället får oss till livs är ett erbarmligt navelskåderi i form av bibeltjocka dagböcker, förutsägbara släktkrönikor, barndomstrauman, skilsmässoskildringar, grämelse och livsleda i största allmänhet.
Borde det inte ställas krav på åtminstone en gnutta fantasi och uppfinningsrikedom när femhundra miljoner ska delas ut?
(Ligger de kanske sjuka allihop i covid? I så fall tar jag tillbaka allt.)

"This is precisely the time when artists go to work. There is no time for despair, no place for self-pity, no need for silence, no room for fear. We speak, we write, we do language. That is how civilizations heal.
I know the world is bruised and bleeding, and though it is important not to ignore its pain, it is also critical to refuse to succumb to its malevolence. Like failure, chaos contains information that can lead to knowledge - even wisdom. Like art."

- Toni Morrison