onsdag 12 januari 2022

Människovärdet - på låtsas och verkligheten

 


Dagarna före jul diskuterades människovärdet i nättidskriften Kvartal. Utifrån sina respektive utgångspunkter kubbades Torbjörn Tännsjö, Lapo Lappin och Lars Sandman om hur detta begrepp bör hanteras och definieras. Det är inte helt lätt att sammanfatta diskussionen. Det jag uppfattade var att herrarna pendlade mellan positionerna:

1 Människovärdet är okränkbart.

2 Människovärdet är inte okränkbart.

3 Människovärdet är delvis okränkbart, men bara ibland. 

Ordet filosofi betyder kärlek till visdomen. Men vad vi ser prov på i dessa herrars texter är inte visdom. Den kärlek som skymtar fram är kärleken till det egna tänkandet/intellektet, till den egna formuleringsförmågan och till kampen mot en åsiktsmotståndare.  

Att ta del av inläggen är som att kliva in i ett intellektuellt vuxendagis, där de som deltar är övertygade om att de ägnar sig åt någonting viktigt. Insikten om att de i själva verket leker en lek är långt borta. 

Leken de ägnar sig åt kan jämföras med ett schackparti, där pjäserna som flyttas runt heter doktriner, tankefigurer, principer, definitioner, logik, exempel och citat. Det gäller att genom smarta drag besegra åsiktsmotståndaren och ställa denne matt. För att leken inte ska ta slut alltför snabbt formulerar man tankeexperiment, man för in hypotetiska resonemang och antaganden för resonemangets skull (ett direkt citat ur en av texterna). 

Om någon lyckas ställa motståndaren matt eller om man enas om remi, så startar strax ett nytt parti. Förutsättningarna är de samma och reglerna likaså.

Påståendet att en så välrenommerad och upphöjd filosof som Torbjörn Tännsjö har tappat kontakten med filosofins kärna framstår givetvis för nästan alla som en absurd och rent av löjlig tanke. På gränsen till ärekränkande. Men jag vågar hävda att den som vill nå fram till filosofins hjärta - visdomen och kärleken till den - inte kommer undan med de billiga intellektuella piruetter som Torbjörn Tännsjö och hans anhang ägnar sig åt. 

Det krävs något annat. Något som får den intellektuella försvarsmuren om inte att rämna, så i alla fall att delvis krackelera. Det som krävs är ett personligt välkomnande och accepterande av den livslånga mognadsprocess vars utgångspunkter är:

1 Känn dig själv 

2 Var den förändring du vill se i världen

All filosofi, moral och etik värd namnet börjar och slutar där. Konkret, i min och din vardag, 24/7. 

Antingen förstår man relevansen i, och det grundläggande värdet av, dessa båda punkter. Eller också gör man det inte. Att börja diskutera dem, vända och vrida, ifrågasätta och argumentera, vore detsamma som att kliva in i den spelhåla där Torbjörn Tännsjö och hans gelikar hänger. De vill inget hellre än att få påbörja ett spelparti där de kan plocka isär, dissekera, definiera, diskutera, förkasta, bli osams, försonas, bli osams igen och så vidare.   

De skulle såklart ha hur kul som helst under tiden. Men någon kärlek till visdomen skulle det inte vara fråga om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar