måndag 19 november 2018

November mitt i London – del I

Screaming above Central London

Never bored, so I'll never get old

                                                - David Bowie - Buddha Of Suburbia

4444

Besöket på egyptiska avdelningen på British museum låter sig dessvärre inte beskrivas i ord.

Yr, mentalt mörbultad och överväldigad av känslor, tankar och diverse mer eller mindre svårdefinierade inflytelser, eller varför inte ”energier”, famlade jag mig fram bland mumier, stenbeläten, kolsvarta katter och borrande blickar från män med djurhuvuden. Denna veritabla virvel av historisk fakta och magi blev som ett bungyjump ner i existensens avgrund.

Det jag trots svindelkänslorna någorlunda klart insåg, var att jag har förunnats ynnesten att få vara en liten del av detta dramas förlängning. Av det som pågick i forna Egypten, och som nu fortsätter och fortsätter och fortsätter utan mål.

Alltså universums utvidgning i form av mänskligt liv, civilisation, kultur, kollektiv strävan, längtan och försök att fatta vad allt går ut på.

Jag bär samma livets eld som människorna där och då gjorde. Och Osiris nåde mig om jag inte under den tid som tilldelats mig åstadkommer ett lika kraftfullt och betydelsefullt bidrag som Amun Djedkhonsefankh eller någon av de andra dåtida figuranterna.

WR

När detta skrivs dricker jag en pint London Pilsner på legendariska The Water Rats på 328 Grays Inn Road.

The venue has a prestigious history including Bob Dylan's first UK gig in 1962, The Pogues first gig in 1982 and Oasis' first London gig in 1994, along with a roll call of other household names throughout the years from Katy Perry to The Courteeners to Ra Ra Riot.

I lurarna David Bowie – Welcome to the blackout, Live London –78.

Lyckades hålla fingrarna någorlunda i styr på mäktiga bokaffären Waterstones. Nöjde mig med:

9200000026822694

En bok som redan på sidan 6 innehåller en sorts kommentar till det jag upplevde på museet:

citat


Bildbevis


BM6


BM 1


BM2


BM4


BM3


BM5


BM7



Övriga ögonblick


L4


London 1


L 2


L3

lördag 20 oktober 2018

Indien – livsöden, ansikten

DSCF2139(Notera bloggaren/fotografen i solglasögat)

Rust friends have a long history together

and can drift in and out of each other's lives,

essentially picking up where they last left off.

Geoffrey Greif “Understanding Male Friendships”


07


02

“Arranged marriages is a preferred way for Indians to enter into matrimony. Parents and other relatives decide on a life partner that they deem suitable for their child. Arranged marriages are long drawn out processes, where finalizing the perfect match may take months and even years.“

www.culturalindia.net


01

Let's not forget that in India the symbol of strength is a woman;

the goddess Shakti.

Indira Gandhi


03

I work for the county out on ninety five
All day I hold a red flag and watch the traffic pass me by
In my head I keep a picture of a pretty little miss
Someday, mister, I'm gonna lead a better life than this

Bruce Springsteen - Working On The Highway


05

A Rakshasa (Sanskrit: राक्षस,) is a mythological being in Hindu mythology. They are powerful warriors, expert magicians and illusionists. As shape-changers, they can assume different physical forms.

Rakshasa | Hindu mythology | Britannica.com


06

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Karin Boye 

IMG_20170217_170243

Hijra is a term given to eunuchs, intersex people, and transgender people in the Indian subcontinent.. The transgender community in India prefer to call themselves Kinnar or Kinner, referring to the mythological beings that excel at song and dance.

Hijras are officially recognized as third gender,,being considered neither completely male nor female.

Hijras have a recorded history in the Indian subcontinent from antiquity onwards as suggested by the Kama Sutra period.


INDISK METALL

An In-Depth Look Into the Indian Metal Scene Featuring Quotes From 15 Bands

onsdag 17 oktober 2018

Kumbh Mela, Allahabad, 2013 - närbilder

Jag gör en National Geographic och lägger ut ett antal closeup-ansikten från den stora Kumbh Mela-festivalen i Allahabad 2013. Kumb Mela är klotets största religiösa evenemang, där tiotals miljoner hinduer samlas för ritualbad.

Jag har av diverse orsaker fått skrinlägga planerna på att vara med på festivalen i januari nästa år. Dessa foton fungerar som en sorts plåster på såren.

Länk Kumbh Mela.

1

                                                 Then I saw her face, now I'm a believer

                                                                              - The Monkees 1966


DSCF2831

I am circling around God, around the ancient tower,
and I have been circling for a thousand years,
and I still don't know if I am a falcon, or a storm,
or a great song.

- Rilke


5


DSCF2835


DSCF2842


DSCF2843


DSCF2860


DSCF2432


DSCF2625


DSCF2858


DSCF2853


DSCF2861



onsdag 3 oktober 2018

När konsensuskyrkan firar bok(hög)mässa

bokmässanbild2

Yet where danger lies, grows that which saves

― Friedrich Hölderlin


Bokmässan är som Svenska Akademien innan rötan uppdagades och den sjönk ihop som en manslem efter ejakulation. Allt ser bra ut på ytan. Alla är överens om att verksamheten är viktig. Angelägna frågor debatteras i montrar och på seminarier. På ett ansvarsfullt, vuxet och seriöst sätt tar Sveriges intellektuella sig an samtidens svåra och komplicerade frågor.

Men utanför den välputsade fasaden pågår något som ingen vill se, trots att alla vet att den finns där – den så kallade verkligheten. Det är uppenbart att mässan saknar kontakt med den förändringsvåg som just nu väller fram och likt en tsunami sveper med sig allt i sin väg. En våg som bland mycket annat kännetecknas av ett högintensivt, mentalt krigstillstånd, präglat av polarisering, eskalerande motsättningar och oförsonlighet. En samtid där skyttegravarna blir allt djupare. Där det inte finns någon önskan om samtal, dialog och vilja att förstå åsiktsmotståndaren. Där världen är binär. Där man konsekvent fultolkar och hellre än att lyssna och debattera kastar ut den förhatlige med huvudet före, och vid vite förbjuder honom att någonsin visa sitt läbbiga tryne igen.

Allt detta så att man ostört kan vada fram i sina egna meningsfränders menlösa åsiktsgemenskap. Man stänger dörren om sin egen bubbla och sväljer nyckeln.

Det till synes utdöende släkte som framhärdar i ingenmansland mellan trupperna, som gör sitt bästa för att förstå varför åsiktsgranaterna från båda håll laddaaporslungas med sådant glödande ursinne, får ingen hjälp på bokmässan.

Arrangörerna har parkerat mässan på ena sidan frontlinjen, där man bekymmerslöst, ja rentav rakryggat och med stolthet, agerar ut trillingapornas attityd.

Strategin tycks gå ut på att låtas som ingenting, tills allt blir som vanligt igen. (Tro mig, det kommer inte att hända.)

De som anser att ett undvikande av det som är provocerande och obehagligt leder till fördumning och inskränkthet, de som sätter värde på komplikation, som blir stimulerade av att få sina antaganden och övertygelser utmanade, de har väldigt lite att hämta i mässans torftiga och näringsfattiga mylla.

Ackompanjerad av en normkritisk manskör och med temafrågor kretsande kring respekt, rasism, populism, hbtq, och metoo, känns mässan mest av allt som ett jättelikt uppfostringsprojekt. Programmet dignar av seminarier av typen: Sveriges första app mot rasism, Hur motverkar vi rasism i förskola och skola? Mot intolerans i skolan, Identitet och intolerans.

Devisen för hela spektaklet kunde ha varit: Hur Man Tänker Rätt. 

För att nå fram till fördjupad förståelse av komplicerade och konfliktfyllda sammanhang måste man våga riskera att bli förolämpad, kränkt, förvirrad, förtvivlad och till och med att få brallorna neddragna. I miljöer där alla är överens behöver man däremot inte riskera något alls.250px-Emanuel_Swedenborg_full_portrait

Det som kanske allra mest avviker från denna förlamande konsensus, och som därför alltid gläder mig på mässan, är Swedenborgssällskapets monter.

Swedenborg betraktas sannolikt som ett alltför marginellt och obskyrt fenomen för att någon ska orka bry sig, men det ligger i farans riktning att renhetsivrarna nagelfar mannens texter och hittar exempel på rasism, homofobi, islamofobi, antisemitism eller något annat politiskt inkorrekt, så att sällskapet i fortsättningen portas.

Lena Andersson gör samma reflektion som jag när hon i Dagens Nyheter skriver:

Själv tycker jag att det vore bra om alla åsiktsriktningar som finns i Sverige hade en monter på bokmässan och visade upp sig och sina publikationer, visade att de kunde följa ordningsreglerna och dela golv fastän ingen är överens om något. Dels är sådant civiliserande, och dels är det intressant att höra hur människor själva motiverar sina idéer. Dessutom är det oklokt att tvinga ner dem som har fel filosofi i katakomberna

Mässans brist på innovation och mångfald visar sig inte bara när det gäller idéer och åsikter. Kreativitet och fantasi lyser rent allmänt med sin frånvaro. Den ena montern är den andra intill förblandning lik. Författarnas nunor på gigantiska idolporträtt och böcker på rad och i högar.

Förlagen borde sparka sina marknadsförare och ge böckernas författare och illustratörer fria händer att utforma montrarna. Varje monter borde vara en helt egen och unik (litterär) värld att kliva in i.

Själv försökte jag bidra med ett upptåg åtminstone lite utöver det vanliga. Jag och min dotter agerade två munkar som rymt ur boken Cirkoli. De skred fram mellan montrarna på bokmässan och delade ut boken de själva är med i alldeles gratis.

Bilden kan innehålla: 1 person

Wo aber Gefahr ist, wächst

Das Rettende auch