onsdag 17 oktober 2018

Kumbh Mela, Allahabad, 2013 - närbilder

Jag gör en National Geographic och lägger ut ett antal closeup-ansikten från den strora Kumbh Mela-festivalen i Allahabad 2013. Kumb Mela är klotets största religiösa evenemang, där tiotals miljoner hinduer samlas för ritualbad.

Jag har av diverse orsaker fått skrinlägga planerna på att vara med på festivalen i januari nästa år. Dessa foton fungerar som en sorts plåster på såren.

Länk Kumbh Mela.

1

                                                 Then I saw her face, now I'm a believer

                                                                              - The Monkees 1966


DSCF2831

I am circling around God, around the ancient tower,
and I have been circling for a thousand years,
and I still don't know if I am a falcon, or a storm,
or a great song.

- Rilke


5


DSCF2835


DSCF2842


DSCF2843


DSCF2860


DSCF2432


DSCF2625


DSCF2858


DSCF2853


DSCF2861



onsdag 3 oktober 2018

När konsensuskyrkan firar bok(hög)mässa

bokmässanbild2

Yet where danger lies, grows that which saves

― Friedrich Hölderlin


Bokmässan är som Svenska Akademien innan rötan uppdagades och den sjönk ihop som en manslem efter ejakulation. Allt ser bra ut på ytan. Alla är överens om att verksamheten är viktig. Angelägna frågor debatteras i montrar och på seminarier. På ett ansvarsfullt, vuxet och seriöst sätt tar Sveriges intellektuella sig an samtidens svåra och komplicerade frågor.

Men utanför den välputsade fasaden pågår något som ingen vill se, trots att alla vet att den finns där – den så kallade verkligheten. Det är uppenbart att mässan saknar kontakt med den förändringsvåg som just nu väller fram och likt en tsunami sveper med sig allt i sin väg. En våg som bland mycket annat kännetecknas av ett högintensivt, mentalt krigstillstånd, präglat av polarisering, eskalerande motsättningar och oförsonlighet. En samtid där skyttegravarna blir allt djupare. Där det inte finns någon önskan om samtal, dialog och vilja att förstå åsiktsmotståndaren. Där världen är binär. Där man konsekvent fultolkar och hellre än att lyssna och debattera kastar ut den förhatlige med huvudet före, och vid vite förbjuder honom att någonsin visa sitt läbbiga tryne igen.

Allt detta så att man ostört kan vada fram i sina egna meningsfränders menlösa åsiktsgemenskap. Man stänger dörren om sin egen bubbla och sväljer nyckeln.

Det till synes utdöende släkte som framhärdar i ingenmansland mellan trupperna, som gör sitt bästa för att förstå varför åsiktsgranaterna från båda håll laddaaporslungas med sådant glödande ursinne, får ingen hjälp på bokmässan.

Arrangörerna har parkerat mässan på ena sidan frontlinjen, där man bekymmerslöst, ja rentav rakryggat och med stolthet, agerar ut trillingapornas attityd.

Strategin tycks gå ut på att låtas som ingenting, tills allt blir som vanligt igen. (Tro mig, det kommer inte att hända.)

De som anser att ett undvikande av det som är provocerande och obehagligt leder till fördumning och inskränkthet, de som sätter värde på komplikation, som blir stimulerade av att få sina antaganden och övertygelser utmanade, de har väldigt lite att hämta i mässans torftiga och näringsfattiga mylla.

Ackompanjerad av en normkritisk manskör och med temafrågor kretsande kring respekt, rasism, populism, hbtq, och metoo, känns mässan mest av allt som ett jättelikt uppfostringsprojekt. Programmet dignar av seminarier av typen: Sveriges första app mot rasism, Hur motverkar vi rasism i förskola och skola? Mot intolerans i skolan, Identitet och intolerans.

Devisen för hela spektaklet kunde ha varit: Hur Man Tänker Rätt. 

För att nå fram till fördjupad förståelse av komplicerade och konfliktfyllda sammanhang måste man våga riskera att bli förolämpad, kränkt, förvirrad, förtvivlad och till och med att få brallorna neddragna. I miljöer där alla är överens behöver man däremot inte riskera något alls.250px-Emanuel_Swedenborg_full_portrait

Det som kanske allra mest avviker från denna förlamande konsensus, och som därför alltid gläder mig på mässan, är Swedenborgssällskapets monter.

Swedenborg betraktas sannolikt som ett alltför marginellt och obskyrt fenomen för att någon ska orka bry sig, men det ligger i farans riktning att renhetsivrarna nagelfar mannens texter och hittar exempel på rasism, homofobi, islamofobi, antisemitism eller något annat politiskt inkorrekt, så att sällskapet i fortsättningen portas.

Lena Andersson gör samma reflektion som jag när hon i Dagens Nyheter skriver:

Själv tycker jag att det vore bra om alla åsiktsriktningar som finns i Sverige hade en monter på bokmässan och visade upp sig och sina publikationer, visade att de kunde följa ordningsreglerna och dela golv fastän ingen är överens om något. Dels är sådant civiliserande, och dels är det intressant att höra hur människor själva motiverar sina idéer. Dessutom är det oklokt att tvinga ner dem som har fel filosofi i katakomberna

Mässans brist på innovation och mångfald visar sig inte bara när det gäller idéer och åsikter. Kreativitet och fantasi lyser rent allmänt med sin frånvaro. Den ena montern är den andra intill förblandning lik. Författarnas nunor på gigantiska idolporträtt och böcker på rad och i högar.

Förlagen borde sparka sina marknadsförare och ge böckernas författare och illustratörer fria händer att utforma montrarna. Varje monter borde vara en helt egen och unik (litterär) värld att kliva in i.

Själv försökte jag bidra med ett upptåg åtminstone lite utöver det vanliga. Jag och min dotter agerade två munkar som rymt ur boken Cirkoli. De skred fram mellan montrarna på bokmässan och delade ut boken de själva är med i alldeles gratis.

Bilden kan innehålla: 1 person

Wo aber Gefahr ist, wächst

Das Rettende auch

fredag 28 september 2018

CIRKOLI gratis på bokmässan!

cirkoli bokmässan

Två munkar har rymt

ur Cirkoli

och skrider fram

som svartmuskiga vålnader

mellan montrarna.


De delar ut boken

de själva är med i

alldeles gratis.

De ser lite läbbiga ut,

men bli inte rädd,

de är snälla innerst inne.


Boken blir din,

om du sträcker ut din hand.

bokmässan

söndag 9 september 2018

Den drunknande demokratin

tumblr_p723uusopy1suuc8do1_640

den drunknande demokratin (Bild:Alessandro Sicioldr)

Jag måste erkänna att jag inte begriper hur någon kan tala om för någon annan vad de ska rösta på. Eller inte rösta på. Jag har all möda i världen att komma fram till vad jag själv tycker. Och jag ändrar mig ofta från den ena dagen till den andra. Tillvaron är full av gåtor, obegriplighet och paradoxer. 

Valkompasser och skalor som gal-tan och höger-vänster, ja faktiskt hela upplägget i den valrörelse vi nu överlevt, innebär en oerhörd förenkling. En förenkling som knappast fungerar för den som stått öga mot öga med livets komplexitet.

Jag har för egen del så här i valtider ägnat mig åt att studera mina egna tankar, associationer och reaktioner ur ett metaperspektiv. Det vill säga frigjort dem ur den klibbiga känslogröten och försökt betrakta dem på ett så egofritt sätt som möjligt.  Vad är det som väcks i mig när jag möter olika utspel och idéer? Vad får mig att nicka gillande, och vad gör mig arg, rädd eller upprörd? Varför reagerar jag som jag gör?

Inspirationen kommer från Vigyan Bhairav Tantra, där följande står att läsa:


Om en sinnesrörelse uppstår för någon eller något,

fäst den inte på företeelsen ifråga,

utan förbli vilande i dig själv.


Politik som en väg till självkännedom, med andra ord.

Jag frågar mig i vilken utsträckning jag kan förstå den som har åsikter som ligger långt ifrån mina egna. Kan jag acceptera att det är lika svårt för den personen att ändra åsikt och attityd, som det är för mig att göra det?

När jag på det sättet skärskådar mig själv upptäcker jag att det är mycket svårt att konstruera en världsbild, att forma en åsikt och ta ställning utan en motståndare. Jag behöver någon eller något att ta spjärn emot, att definiera min hållning utifrån.

Frågan har ställts förr, och den är relevant: kan man leva utan en fiende?

Under rejäla kval gör jag mitt bästa för att försöka ta reda på vad som är bäst för mig. Jag måste lita på att mina medmänniskor genom en liknande process kommer fram till vad som är bäst för dem.

Att deras relationer, livserfarenhet och reflektioner fått dem att dra andra slutsatser än de jag dragit, det är som det ska vara. Det de läst, hört och upplevt i sina liv har lett dem fram till den enda position som är möjlig för dem.

Med vilken rätt sätter jag mig till doms över den livsstrategi och det politiska ställningstagande som de utifrån sina unika förutsättningar kämpat sig fram till?

Siouxindianernas ordspråk :


Giv att jag inte kritiserar min granne,

förrän jag gått en mil i hans mockasiner,


tål att tänkas på mer än en gång. 

Är det konstruktivt att försöka ändra världen genom att ändra på andra? Slår i själva verket inte Gandhi huvudet på spiken när han säger: be the change you want to see in the world

Jordan B Peterson är inne på samma spår i regel nummer 6 i boken 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos: Set your house in perfect order before you criticize the world.

3410493_2048_1152Även om det är trevligt att se många samlas i den gemensamma aktivitet som röstande, valdebatter och valvaka är, så tror jag inte att politiken och demokratin på det sätt den i dag bedrivs har så stor betydelse. 

’Demokratin är hotad’ är farhågan för dagen, och den fyller många med panikkänslor. Att det skulle kunna växa fram något bättre i dess ställe verkar inte föresväva särskilt många.

Men jag kan så här på valdagen 2018 avslöja att i den nya demokrati som är väg så har även djuren, skogarna och sjöarna rösträtt. Liksom de ännu inte födda, de som ska komma efter oss. 

I denna nya demokrati råder fyra timmars arbetsdag, sex års obligatorisk grundskola, decentraliserad beslutsordning och ett levande lokalsamhälle.

Läkarnas uppgift är att hålla dig frisk, i stället för att behandla dig när du blivit sjuk. Varje äldreboende omges av en vacker trädgård. Barnen förvaras inte längre i lysrörsupplysta, fabriksliknande förskolor utan finns levande bland oss i vardagen.

Stuprörsstrukturerna har brutits sönder och bytts ut mot frivilligt samarbete i dynamiska grupperingar och nätverk.

Kreativitet, extas, uppsluppen lek och andligt utforskande tillhör vardagen. Var och en är fri att likt Sokrates följa sin inre daimons röst, förverkliga sin potential, lära sig stjärnbildernas namn utantill och tänka, läsa, skapa, älska.

Psykisk ohälsa och missbruk behandlas med assisterade tur- och returresor till den obegränsade andliga dimension ur vilken vi kommit, och som vi i sinom tid kommer att återvända till. Med eller utan hjälp av psykogena växtextrakt.

Vår sorg och våra tillkortakommanden hanteras genom transcendentala musik- och naturupplevelser, i stället för med alkohol, SSRI-preparat och konsumtion.

Andra, liknande företeelser, vars absurda sätt att fungera vi i dag tar för givna, har ändrat skepnad på samma sunda sätt.

Hur ska vi komma dit? Hur ska detta samhälle förverkligas? Svaret är att det bara finns en person som kan åstadkomma denna nya demokratiska ordning.

Den personen är du.

RUSSEL

torsdag 16 augusti 2018

Lilla oskuldsfulla Ung Vänster mot stora stygga SD-monstret

SD ung vänster

Genom att föra så mycket oväsen som möjligt tänker Ung Vänster störa Jimmy Åkessons torgmöte i Göteborg.

Fråga: ska vi ha ett politiskt utbyte där olika grupper står och skriker för att överösta varandra? Sådant påminner mer om barbari än demokrati. Vad är nästa steg? Gatustrider? Knytnävslagsmål och handgemäng med knogjärn?

Den som har tillräckligt hållbara argument behöver givetvis inte stå på torget och gallskrika som en förorättad barnunge.

Ung Vänster anklagar den politiska motståndaren för att vara fascist, samtidigt som man själv tillämpar djupt odemokratiska metoder.

Dessutom motverkar ung vänsters tilltag det de vill uppnå. Sympatierna för SD ökar.

I dessa tider av oförsonlighet och polarisering är det viktigaste av allt att yttrandefriheten respekteras.

Att inte Sveriges demokrater som en man tar kraftfullt avstånd från V i det här läget begriper jag faktiskt inte.

(Bild:Alessandro Sicioldr)

måndag 6 augusti 2018

Ett folk, ett parti – vem bestämmer över historien?

ladda ned (1)


” … the movement of change is as much a builder as a destroyer”

- Alan Watts, The wisdom of insecurity


“History, Stephen said, is a nightmare from which I am trying to awake.”

- James Joyce, Ulysses


Lillebror SD har gjort en film om storebror S historia. Kritikerna säger att den inte är objektiv, att den inte redogör för den historiska sanningen.

Det finns alltså de som tror att SD,s valstrateger jobbar för utbildningsradion. Som från detta parti inför valet förväntade sig en objektiv dokumentär skildring. Steget hade i så fall varit kortare till uppdrag gransknings redaktion, då filmen ”Ett folk, ett parti” Inte har nämnvärt större bias än vad deras reportage brukar uppvisa.

Oavsett vilka brister kritikerna uppdagar, så har filmens huvudsyfte, att göra beskrivningar av olika partiers mer eller mindre klandervärda förflutna oanvändbara som politiskt argument, uppnåtts med råge.

Historieforskningen skiljer sig från annan forskning eftersom det inte går att upprepa historien i laboratorium. Vi har att göra med en dynamisk, dimhöljd process, stadd i ständig förändring. Det historikerna kommer fram till och formulerar är en sorts fantasier, eller, något mindre drastiskt uttryckt, ideologiskt färgade tolkningar.

Materialet i deras utsagor är i lika hög grad hämtat från samtidens konventioner och kulturbundna föreställningar, som från det förflutna man påstår sig undersöka. Historien är, för att använda ett populärt begrepp, en social konstruktion.

Historien revideras ständigt. Sedan ett antal år tillbaka hittar arkeologerna föremål catsefter föremål som är mycket äldre än förväntat.

Mänsklighetens tidiga historia skrivs om. Till och med den hittills etablerade synen på en övergång från jägar- och samlarkultur till jordbrukssamhällen har börjat ifrågasättas.

Ingen vet vad historikerna om hundra år kommer att säga om vår tid. Det vi däremot säkert vet är att de om tvåhundra år kommer att säga något helt annat.

Tillspetsat skulle man kunna hävda att historien förändras en begravning i taget. De gamla slitna teoriernas representanter ersätts med yngre utövare, som formulerar ett nytt sätt att tolka och förstå den tid som passerat. .

När SD-filmens kritiker talar om ”den historiska sanningen”, och att ”forskningen har konstaterat’”, så är de således ute och cyklar. På en velociped.


bicycle velocipede GIF by Electric Cyclery


Det kan inte uteslutas att det härifrån och framåt kommer att vara SD som skriver historien. Som definierar vilka värderingar som är eftersträvansvärda. Att de övertar den roll som SAP/LO länge och väl nära nog haft ensamrätt på.

På grund av ny teknik som youtube och sociala medier, håller den typ av demokratiutövning vi vant oss vid på att demonteras. Vad som växer fram i dess ställe vet vi inte. Teknikskiftet kommer även att påverka historien, vilket filmen Ett folk, Ett parti är ett talande exempel på.

De som har behov av det kan tycka att detta är en farlig, obegriplig och tragisk utveckling, De kan larma och stå i, stampa i golvet och primalskrika. Det kommer inte att tjäna mycket till. SD och deras film är bara en mikroskopiskt liten del av den globala förändringsvåg som nu väller fram. Kompassnålen snurrar hit och dit. De gamla välkända landmärkena står inte längre att finna. Ingen vet vart vi är på väg.

Lyfter vi blicken en aning kan vi konstatera att det är så här stora, omvälvande förändringar alltid har sett ut. Under mer eller mindre turbulenta former ersätts gamla strukturer och sätt att tänka med nya, De som har något att tjäna på att status quo behålls (makt, prestige, pengar) kämpar med näbbar och klor för att inte förlora sin trygghet, sitt inflytande, sitt tolkningsföreträde.

Det kan i denna skakiga och osäkra tid vara bra att hålla i minnet att vad som utspelat sig i historien varken bestäms av SD, S eller av kultursidornas skribenter och debattörer. Det bestäms inte heller av det så kallade forskarsamhällets professorer och doktorer.

Det är du själv, som genom ärligt och uppriktigt sanningssökande, utan ideologiska hänsyn och förutfattade meningar, avgör vad som förefaller vara mest sannolikt.

Ställ de svåra frågorna, vänd på varje sten. Tvivla på allt, utom på din egen förmåga att dra slutsatser och förstå.

Så länge du gör detta, kommer demokratin att leva.